Krutmaran 2

Tider (pdf).

AS:
Har fått klagomål hemifrån på att det är för stort fokus på tider. Det känns så meningslöst, brukar frun säga, spring för att det är kul. I Krutmaran var det fokus på tider, men främst var det en dag i löpglädjens tecken. Då kändes de åtta grader och åtta sekundmeter som meteorologerna påstod att det var som varm höstsol med en svalkande bris. Tills tröttheten slog till. Det blev flera PB:n men också löpare som gick in i väggen med två kilometer kvar på maran och fick promenera i mål. Några minuter senare: "Jag kommer tillbaka till nästa upplaga."

Den långa distansen var först ut, med start, vändpunkt och mål vid den sten som Sveriges mest framgångsrika maratonlöpare signerat. För min egen del var det, efter en mara förra helgen, trötta ben som ställde sig på startlinjen. "Varför i hela fridens namn springer du när du ändå inte kan slå ditt rekord?" frågade frun.



Tätgruppen vid första vändningen - löparen i rött vänder på fel håll!
Efter föredömlig harning klev Erik Landström av efter 16 km. Josef Hamber och undertecknad passerade halvvägs på strax under 1:16, därefter började mina krafter tryta och snart var Hamber ensam med förcyklisten Mikael Stagling. Med 16 mil i veckan är en mara inte långt för Hamber, men en krånglande mage gjorde att farten mattades på sista medvindssträckan. Målgången kan (kanske) ses nedan.

Sex löpare siktade på sub 3 och höll ihop i vinden. Efter drygt 28 km började klungan spricka upp och i mål klarade hälften målsättningen.

För att hålla sig till restriktionerna var Kruthalvan uppdelad i två startgrupper med 90 minuters mellanrum. I den första kutade Daniel Parheden in på 1:12:59, i den andra segrade Marcus Jansson från IS Göta, dagens största klubb med tretton löpare. Kamratligt tog alla fem på bilden nedan lika mycket (med)vind.

Tack till Folkets Hus i Örtofta som ställt upp med toalett och entusiasm, och Kävlinge kommun som föredömligt satt upp varningskoner vid vägpassagerna. Kommunerna tillstyrkte ansökan om loppet.

Regissör BG bevakade Kävlinge, hans tvillingbror Sven höll koll på tider och resultat i Örtofta tillsammans med Leif och Maisan. Henrik stod för energin, Andreas för banan.
Till sist tack till alla som sprang, men också alla som stannade hemma med symptom eller osäker resväg. Vi kommer tillbaka till våren!

En drös bilder.